INGEN BILD!

Hade tänkt lufta kameran igår men glömde den hemma. Något jag blev enormt besviken över. Åkte vid Södra Dellens strand och det var så fantastiskt vackert så det tog luften ur mig. Helt blank låg sjön och i vattenspegeln syntes de blå bergen trona i en underbar färgskala. Så otroligt magnifikt så jag finner inga ord. En märklig känsla när något är så vackert så det nästan gör ont. Skulle vilja frysa ögonblicket och stanna i det länge. Hoppas det kommer nya möjligheter att fånga det vackra skådespelet vid Dellens strand. Guds skapelse är verkligen gudomlig i ordets rätta bemärkelse.

Eftersom min käre make hänvisat till den här adressen för att se bilder så vill jag påpeka att de ligger i fotogalleriet. Skriver adressen här om det är svårt att hitta in. Hoppas naturbilderna kan ge dig samma känsla för den store skaparen som jag själv upplever i ”närkontakt” med skapelsen.

http://natur.tinajansson.se/#home

Björnarna och jag håller som bäst på att krypa ur våra iden. Äntligen börjar kroppen uppföra sig någorlunda. Styrfart nu, fast ibland får jag kasta i ankaret. Den gamla skutan är inte vad den varit. Önskar att tålamodet räckte lite längre, men jag har i alla fall lärt mig att vara tacksam och sätta värde på de bättre dagarna. Idag blev det i alla fall en cykeltur, fika hos en vän och lite pyssel i trädgården. Det är så skönt att få skrota runt i egen takt med sekatör eller kratta! Än så länge ligger isen kvar ute på sjön, men somliga hurtbullar tar sig ett dopp invid strandkanten efter ett varmt bastubad. Funderar på om det kanske skulle vara nåt…   I morgon är det en viktig dag! Påskdagen! Glädje!

Idag lyckades jag! Jag vann över tröttheten och värken! Äntligen kunde jag ta bilen och åka en liten sväng. Kändes som jag var ute och övningskörde med mig själv, men det är kanske inte så konstigt efter att ha varit passagerare i månader. Kan bara hoppas på en bra fortsättning och flera åkturer.

Det är glest mellan inläggen fortfarande. Det har sina orsaker. Krafterna räcker inte till…

Har tänkt mycket på det de senaste dagarna. Känns så märkligt att flytta tillbaka till en plats och vara en helt annan person än den jag var förra gången. Vill poängtera att den jag var och det jag gjorde då inte var det optimala, men tänk så mycket mer jag fick uträttat. Nu har vi bott här i snart två månader och jag är sällan ut ur huset. Det händer ibland om jag får privatchaufför…

Saknar att kunna åka när jag vill och var jag vill. Ingen förbjuder mig, bara min egen kropp. Undrar ibland vad mina vänner tänker om mig för det är inte lätt att förstå hur det är att leva med fibromyalgi. För den som verkligen bryr sig och vill veta mer om oss som är drabbade finns det massor att läsa på t.ex www.fibromyalgi.se. Det skulle vara så mycket enklare om man visste att folk förstod varför man glömmer saker, varför man sluddrar och tappar ord, varför man inte ställer upp i olika lägen, varför man inte bjuder hem folk, ja jag skulle kunna göra listan lång…

Jag kan bara hoppas att jag är accepterad som den jag är idag. Höstens alla problem gjorde att stresspåslaget blev för stort. Det har jag dyrt fått betala under en lång tid nu. Hoppas det vänder snart…

Vaken mitt i natten – som vanligt den senaste tiden. Nu lyser månen med full kraft och det är så vackert! Tittar ut genom takfönstret och försöker ta en bild på de skira frostrosorna mot månen som bakgrund. Vackert! Går vidare till nästa fönster och ser ner mot sjön. Långa skuggor ”ligger” på marken, medan ljuset flödar mellan träden. Så otroligt vilsamt för ögat! Vid den här anblicken känns stormen Dagmar långt borta trots att det bara var några dagar sen hela träd rycktes upp ur jorden. Njuter av stunden…

Vårt nya hem

Sen den första december bor vi här på höjden! Jag njuter i fulla drag av att se ut genom fönstret och vila ögonen på sjön, träden och ängarna på andra sidan.

Sen slutet på sommaren och tills vi flyttade gick vi igenom tuffa månader. Svårt att förklara för den som inte vet nåt om det, men vi sov i våra egna sängar två nätter i november. Innan dess bodde vi på många olika platser under hela hösten. Detta p.g.a vattenskador i lägenheten som aldrig höll på ta nån ände. Tänker inte dra upp allt  här, för det skulle inte vara nån rolig läsning. Men slutet på det hela var dess mer intressant! Återkommer till det en annan gång.

Hoppas orka blogga lite mer framöver. Just nu sover jag mest. Hösten har tagit ut sin rätt och kroppen säger ifrån. Tyvärr (eller är det kanske tur?) kan jag inte bestämma över den längre. Den säger sitt och det är bara att lyda.

Ibland kan man behöva sitta och filosofera i sitt hörn.

Utsikten kan ge insikt om saker man inte tänkt på tidigare…

Sommaren tar små steg tillbaka, men som tur är inte alla steg på en gång. För visst vill vi gärna fortsätta njuta av värmen och solen ett tag till.

Det är alltid lika svårt att förstå varför sommarhalvåret går så mycket snabbare än vinterhalvåret. Eller är det bara jag som tycker det?

Tack för den här sommaren lilla fjäril. Vi ses snart igen hoppas jag.

,

För många av oss i Sverige är det en person som saknas speciellt idag. Vi sörjer en fin idrottsman som fick ett alltför kort liv – i våra ögon sett. Tillsammans med honom saknas ytterligare ett helt hockeylag. Tänk så många familjer som berörs. Det känns tungt i hjärtat och vi lider med de anhöriga. Men vad vet vi om morgondagen?  Det gäller att ta vara på den och leva som om det var vår sista.