…man var kvick som en ekorre ändå…

Stod och väntade på centralen i Göteborg när jag såg en familj som kämpade för att få in två (visserligen ganska små) rullstolar och 5 personer i en mycket liten bil. Kunde bara inte låta bli att fråga om de behövde hjälp att ta sig hem. Vi fick en passagerare och en rullstol med oss. Under resans gång visade det sig att vi alla hade samma tro. Han och hans familj var kristna trots att de kom från ett muslimskt land. Vi blev inbjudna till deras vän och fick på så sätt lära känna nya ”syskon”. Tänk vad fint att känna samhörighet trots att vi kommer från helt olika förhållanden!

Vi har ju samma Far!  :)

Idag samlades vi för att ta ett sista farväl av en kär släkting. Det var en ljus och fin stund där vi till och med kunde glädjas tillsammans trots stundens allvar. En dag ska vi mötas i himlen och DET är verkligen något att glädjas åt.

”Släkt och vänner” skriver man ofta. En lite tvetydig formulering. Är det två olika grupper man menar eller är det två ord för samma grupp?

För min del vill jag tro att det är samma människor, att släkten också tillhör vännerna även om det givetvis kan tillkomma fler i ”vännergruppen”. Släkten som möttes idag kändes som en enda grupp vänner. Vi vet var vi har varandra trots att det ibland dröjer år och dagar innan vi möts. Tacksam att få känna det så.

De  små filurerna på bilderna är både släkt och vänner!

Få se nu då, låt mig tänka. Hur var det egentligen? Blir det bäst om jag gör så eller ska jag kanske göra på nåt annat sätt? Att det ska det vara så svårt att bestämma sig…

Ojoj! Har fått nåt att fundera på. Men det är egentligen angenäma bekymmer för jag har fått förfrågan om att ha en ny fotoutställning i höst. Jättekul! Nu gäller det bara att göra det bästa av situationen.

Så var jag där igen då! Trodde jag var ute i god tid men det var en hel timme försent. Säkert är många besvikna på mig för att jag lovat saker och sedan glömt bort det. Snälla ta det inte personligt! Det är inte medvetet från min sida. Tyvärr är det så här mitt liv ser ut idag och det känns skrämmande! Önskar man kunde göra som med datorerna och plocka in lite extra minne där det behövs.

……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Ikväll har jag pysslat lite med bilder som jag ska plocka fram när hösten smyger sig på, för då är det dags att suga på sommarkaramellerna.  ♫ ♪  ♪♫ ♪

En liten rallarros från Dellens strand får bli bilden för idag.

Mötte ett par bekanta när jag var ute på promenad. Slogs av vad lite vi egentligen vet om varandra. Så lätt att ta för givet  att allt är som det varit förr, men när man väl börjar prata så kan man upptäcka att livet inte alls ser ut så längre. ”Allt har sin tid.” Så mycket är säkert. Men ”allt”  kan stå för väldigt många saker. Ibland på gott och ibland på ont. Livet är en ”bergochdalbana” av skiftande karaktär. Ger man sig tid att lyssna så upptäcker man snart att vi har mycket gemensamt även om vi är olika som personer. Kanske kan du lätta någons börda genom att våga göra dig sårbar och dela med dig av ditt innersta. ”Varje hjärta har sin smärta.” Ingen enda av oss lever ett problemfritt liv. Vi behöver varandra.

”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag” Gal 6:2

Ibland står regnet som spön i backen. Kan bli lite trist om det blir för många dagar i stöten, men utan de regniga, våta dagarna kanske vi inte skulle sätta värde på de soliga och fina heller…

Semestertider med härliga sköna dagar i ett ”strömlöst paradis” gör att det varit stillestånd här en längre tid.

Vi fick träffas hela familjen och det känns  gott ända in i hjärtat.  Inte så ofta det är  möjligt med tanke på att vi bor så långt ifrån varandra. Är så glad för min familj som bara blir större.

Den här bilden tog jag precis när vi åkte därifrån. Längtar redan tillbaka…

Så här ser det ut på vår balkong. Mysigt med blommor tycker jag förstås.

Räknade till 55 blivande tomater idag. Men det finns många blommor kvar än.

Odlingshörnan med vinranka, tomater, persilja, dill, gräslök, sallad och clematis mm.