Älskade lilla vän! Varför måste du lämna oss redan? Du hann inte fira din 23:årsdag ens…

Jag kommer att minnas dig som en solstråle, alltid med glimten i ögat och ett rappt svar på lur. Du var en stor människa som betydde mycket för många, men hur gärna vi än vill så kan vi inte få dig tillbaka. Himlen har idag blivit rikare men för oss är saknaden stor.

”Jag har en tro som ger mig tröst och styrka, att vi ska ses igen när tiden tagit slut…” Den sången får bli min hälsning till dig.

Vi ska vara rädda om varandra och ta vara på den tid vi har, sen får vi förbereda oss för att mötas i en bättre värld där inga sjukdomar eller annat ont kan nå oss. Vila i frid kära vän!

This entry was posted on måndag, maj 31st, 2010 at 23:17 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.